Om barnlediga

Adressen är kollad och ska slås in på gps:en. Bubblet står ute på kylning, choklad och vindruvor är införskaffade, sonen är lämnad i skolan, barnvakternas E.T.A. är kollad, huset är städat. Nu ska jag tömma diskmaskinen, vattna blommorna och plocka undan lite tvätt. Sen väcka maken, packa och tjohooooo, vi ska sova på hotell inatt!!

Hörs en annan dag. :)

Om städdag

Jag har städdag. Skrubben är röjd, uterummet är sopat och uppstyrt, badrummet är halvt städat, inklusive badrumsskåpet som är rensat och urtorkat och omorganiserat. Jag har en lång lista att beta av, men jag får massor av energi av varenda grej som blir klar, det är underbart att se rena ytor och att slänga gammalt skräp. Mamma ska barnvakta här imorgon och övermorgon när jag och maken ska sova på hotell, så det är ett ypperligt tillfälle att ta tag i allt som ligger och skräpar. Ikväll är det middag med flickor, så jag måste sätta fart igen nu.

Jag satte mig bara för att mata bebis, nu måste vi byta bajsblöja här..

Om biverkningar

Just nu mår jag rätt crappy faktiskt. Funderar på vad som är trötthet/novemberhumör/spår av förkylning och vad som är biverkningar av nya medicinen. Det rör sig ju om några stycken.

Jag har ont i huvudet.

Om inget sug

Suget att skriva kommer och går, sa Filippa. Och så är det nog.

Jag hoppas att ni hittar tillbaka hit när suget att skriva har återkommit.

Om kärlekt

Läste ikapp lite bloggar nyss. Fyra stycken nämner mig i positiva ordalag. Sånt där kan ju rädda en dag. :) Tack, älskade vänner, för fina ord.

Om lite blandat

Sorgligt. På riktigt alltså. Och inte värt mer av min tid.

------

Dubbelrum med utsikt mot havet är bokat, ska bli sjukt skönt. Idag var det mammalunch hos Å, scones och te, hur gott som helst, och hade varit ännu trevligare om inte bebis bestämt sig för att idag var en bra dag att klättra på sin mamma. Måste vara utvecklingssprång på gång där.

Ikväll har jag kbt:at igen, det är jättesvårt, men så himla kul. Resten av veckan är obokad, hoppas hinna med att rensa i röran och plugga lite då. Och nu ska jag och maken se ett avsnitt av DHW, hade varit bra om bebis ville somna då. Klockan är ju trots allt redan elva..

Om kanske ändå?

Eller jo, kanske. Om det finns rum till oss 5-6 november, så kan det gå att ordna. Visserligen måste vi vara hemma ganska tidigt på fredagen igen, för mamma ska bort, och visserligen ska jag åka till Stockholm på fredagen också, så jag måste hitta en vettig resa som jag kan hinna med att packa om till och pussa på barnen innan. Men det ska väl gå?

Om nähänä

Det där med att ta en hotellnatt visade sig vara lite mer komplicerat än vi trodde. Alla potentiella barnvakter har visst en massa annat och de få dagar vi faktiskt skulle kunna sticka iväg funkar det inte med dem.

Mjäh, då vet jag.

Om vidriga personer

Det finns en person i en nära bekantskaps liv som jag inte känner. Det enda jag vet om honom är vad han heter och i vilken stad han bor, samt vilken relation han och den här nära bekantskapen haft. Av någon anledning har den här personen fastnat för mig. Vi har alltså aldrig träffats, aldrig haft kontakt. För ca ett år sen betedde sig den här personen som ett tvättäkta svin i en diskussion som kom att handla om värderingar. Som ett svin till den grad att jag blev illamående och min man blev rätt så jävla irriterad. Igår ville han bli vän med mig på facebook.

Alltså.. Va?

Sen skriver han ett meddelande till mig där han anklagar mig för att behöva spy galla och nedvärdera andra människor, samt för att vilja blanda in den här nära bekantskapen.

Jag har aldrig sökt upp honom (jag bad inte honom att bli min vän, och jag ignorerade hans vänförfrågan). Jag har aldrig visat något som helst intresse för honom, på något plan. Det är kanske det som provocerar honom till den milda grad? Jag har inte för vana att spy galla över folk eller nedvärdera dem (om det inte är så att de inte kan skriva ihop, för då jävlar..), och jag har aldrig varit intresserad av att fråga ut min nära bekantskap om den här människan, tvärtom undviker jag ämnet när vi har kontakt, just eftersom jag vet att vi har olika uppfattning om honom, och jag väljer vilka jag vill ha i mitt liv, och så får mina vänner och släktingar välja vilka de vill ha i sitt liv.

Tråkigt att jag är en så oerhört fascinerande, spännande och åtråvärd person att vissa människor inte tycks kunna hålla ihop sig själva när de tänker på mig. Jag kanske borde bli smickrad av hans intensiva intresse för min person?

Eller bara rädd. Eeeew, liksom. Dra åt helvete och stanna där, won't you?

Om lyx

Vi har haft familjedag idag, bakat muffins som blev så här fina, och jättegoda. Tigermuffinsen blev smaskigt sega och riktigt goda i smaken, receptet hittar ni här. Äppelmuffinsen smakade som äppelmuffins gör, helt enkelt, goda men ingen större sensation. Maken och sonen var ute och plockade äpplen i trädet på framsidan, och de är så himla fina, som ni kan se på bilderna ovan.

Jag och maken har bestämt oss för att ta en hotellnatt och lite dagtid i anslutning till det, helt för oss själva. Vi ska fixa barnvakt och ta en dag mitt i veckan och sticka iväg, helst väldigt snart. Höstpromenad, trerätters middag, mys på rummet och frukostbuffé, helt utan barn som avbryter mitt i varenda konversation, sova en hel natt utan störningar, göra precis det vi känner för utan att tänka på barnvagnar, barnmenyer, blöjbyten, sovtider och annat barnrelaterat. Makens telefon får stanna hemma och min dator får följa med endast för filmtittande. Vi ska vara bara vi. Jag längtar.

Om skolans förfall

Sonen får läxa varje torsdag. De har en läxbok i väskan, och i den klistrar fröknarna in en papperslapp varje vecka, med en text som beskriver uppgiften. Igår kollade vi i läxboken vad uppgiften var:

"Rita din favorit rätt! Skriv vad det är."

Hans favorit.. vaddå? Om han ritar sin favorit fel då, vad händer då?

Och det här är lärare? Jag blir fan mörkrädd. På riktigt. Skäms de inte?

Om blablabla

Har inget intressant att berätta. Eller egentligen inget som är mer ointressant än allt annat jag har lyckats krysta fram här på sistone, men ja..

I veckan har det varit mammalunch som vanligt, jag har varit och shoppat med Å, och varit på fest på jobbet. Jag fick jättemycket komplimanger och hade verkligen jättetrevligt. Kul att prata med mina arbetskamrater som jag inte träffat på länge, och några riktigt trevliga gäster fanns det också. Och kul att komma hemifrån och få göra sig lite fin. Hemma känns det liksom inte så lönt att locka håret, när jag ändå måste ha det uppsatt hela tiden för att inte bebis ska trassla in fingrarna i det.

Har haft huvudvärk i flera dagar nu, riktigt trött på det. Har i alla fall hunnit med en del här hemma, har rensat jättehögen i hallen, bytt alla lakan, städat badrummet, tvättat och fixat med bebis sittvagn. Idag ska vi ha lite familjedag, sonen ska få bestämma vad vi ska göra idag, så vi ska baka muffins, spela bowling i hallen, ha flygplanstävling, se film..

Och så vann vi en timme nyss, trevligt. Dock är klockan egentligen fortfarande alldeles för långt efter frukost för mig, jag är hungrig.

Sen undrar jag oftare och oftare vad det är för fel på folk. Känner mig desillusionerad och lite orolig inför framtiden. Vi kanske flyttar ändå? Börjar om.

Om att vara arg

Känner mig arg, förbannad, trött och förbittrad (vilket bra ord!). Och detta enbart för att bebis har klängt och klättrat på mig precis hela jävla dagen, och gnällt oupphörligen. Dagens ifred-tid: en timmes bebissömn på eftermiddagen, en dusch och en tur till affären. I övrigt? Haft en klängig, gnällig, svettig bebis klättrande på mig fram till halv-jävla-tio på kvällen. Och nu vaknade han igen, eftersom maken tyckte det var en bra idé att stå precis utanför sovrumsdörren och prata i telefon.

Alltså, jag är så arg så jag kokar. Jag skulle vilja ha en boxboll just nu, på allvar. Och jag vet att det är fånigt och smått och otacksamt av mig, så ni behöver inte påpeka det. Jag har ingen aning om varför det blev så här, men jag hatar hela världen just nu.

Låt mig vara ifred i fem minuter, för helvete.

Om märkliga sammanträffanden

Igår över middagen pratade jag och maken om valfrihetens paradox. Vi som folk borde vara lyckligare än nånsin nu när vi har oändliga valmöjligheter, men ändå verkar vi väldigt olyckliga. I alla fall om man tänker på sjukskrivningstal, utbrändhet, psykofarmakaanvändning, skilsmässotal, självskadebeteende, otrygghet och annat som vi kan läsa mycket om. Maken hade läst någon intressant teori om att det helt enkelt blir så många val att vi aldrig kan vara helt nöjda med de val vi gör. Vi hade förmodligen alltid kunnat göra ett ännu bättre val. Då blir det svårt att vara nöjd. Om man egentligen har ett lyckligt äktenskap men sitter och tänker att man kunde valt en ännu bättre partner, en ännu snyggare, mer framgångsrik, rikare, mer eftertraktad, då är det nog svårt att se sin partners alla goda sidor och den lycka som faktiskt finns. Likadant med jobb, vänner, fritidsaktiviteter, bostadsområde, bostadsform, barnens skola, sin utbildning och för att inte tala om elavtal och huruvida man ska välja bunden eller rörlig ränta på sitt huslån..

Ja, det var hur som helst en intressant teori om våra medvetna och omedvetna val och följderna av dessa val. Så idag var jag ute och tog in posten och där fanns det ett stort, tungt kuvert till maken. Vi öppnade det, och inuti låg det en bok, Berglins tolva, en seriesamling av Jan och Maria Berglin, en serie som vi älskar. Helt utan följebrev, faktura eller meddelande. Det är inget vi har beställt och vi har ingen aning om vem som skickat den till oss eller varför. Jag öppnade den och började läsa, och på första sidan finns serien "Aldrig sitta nöjd".
















Jag blir lite konspiratorisk här.

Om helgen som gick

Jag rensade sonens rum i fredags. Tog ut leksaker han inte leker med längre, slängde mängder med papper och kartong och annat småskräp, och nu ekar det nästan därinne, trots alla prylar han har kvar. Ska dammsuga idag och byta hans lakan, sen blir det stenhård regim: det ska städas undan innan läggdags varje kväll. Han är lite förkyld och hade feber igår natt så han är hemma idag. Bebis håller på att få sin fjärde tand, tandköttet är vitt och hårt buktande bredvid tanden i överkäken. Inatt har han fått alvedon för att han, och vi, skulle få sova.

I fredags eftermiddag åkte jag och barnen till mamma, maken har varit på möte hela helgen, sen i fredags. Vi fick middag när vi kom dit, och sen gick jag och badade medan sonen såg en film och mamma och L satt med bebis och tittade på TV. I lördags körde jag sen in till närliggande centrum och köpte blomma till mamma från mina svärföräldrar, samt lite förkylningsattiraljer till barnen på apoteket. När jag och barnen hade duschat/badat lade jag bebis och gjorde mig vacker inför kvällens firande. Syster och F kom med presenter till mamma och vi drack lite skumpa och hade presentöppning. Sen körde jag och trött bebis och hämtade maken från mötet och vi åkte till ett gästgiveri, där mamma&L, syster&F och bror&E väntade, och åt sjukt god trerätters. En enorm räktoast till förrätt, med mängder av goda grönsaker till, sen kalvfilé med potatisgratäng och säsongens grönsaker och till efterrätt några olika saker gjorda på lingon och blåbär. Vi rullade ut därifrån med magkramper efteråt. Efter lite kaffe och barnläggning hemma hos mamma åkte jag och maken tillbaka till hans hem för helgen och umgicks lite. Jag körde hem till mamma igen sen och maken sov i sitt hotellrum, och när jag kom innanför dörren var mamma uppe med hungrig bebis. Det blev inte så mycket sömn den natten, eftersom bebis gnydde en del och sonen hade feber och behövde alvedon. Dock fick jag sova sen på morgonen då mamma tog barnen och jag blev väckt halv tolv då vi skulle äta lunch..

Bror och E kom på eftermiddagen för tårtan vi inte orkade äta kvällen innan, och sen var det dags att köra och hämta maken och sen åka hem. Väl hemma igår kväll åt vi lite rester och lade barnen, sen skulle vi bada och titta på DHW, samtidigt. Givetvis vaknade bebis otröstlig mitt i och vi fick titta klart inne i sängen.

Och nu måste jag starta dagen här..

Om inga planer som blev stora planer

Inget inplanerat på hela dagen! Skulle fixat på sonens skola i eftermiddag, men det blev inställt. Jag har ätit, bebis har fått gröt och sover just nu i min famn. Kanske kan jag lägga ner honom och gå och duscha. Mitt hår är i desperat behov av tvättning. Annars skulle jag vilja ta tag i tvätthögarna idag, samt kanske rensa lite på sonens rum. Byta ut kläder och skor från sommar- till vinter-. Ta in nya leksaker till bebis, samt en vinteråkpåse till lilla vagnen. Ta bort ligginsatsen till stora vagnen. Och så vidare. Energi!

Om fanatism

Jag läste om fettdoktorns senaste uttalande i aftonbladet i morse. Och jag tänker att jag nyss tappade så mycket respekt för henne. Jag har haft enorm respekt för hennes kunnande och för hennes kurage, då hon satt sig upp emot auktoriteter på området eftersom hon är övertygad om att deras kostråd är fel och skadliga. Jag tror att LCHF-dieten är om inte den, så åtminstone en av de, mest effektiva vad gäller viktminskning, och även en diet som man fortsätter må bra på resten av livet, fysiskt och psykiskt. Jag tycker att argumenten för dieten och de resultat som redovisats känns trovärdiga och rimliga.

Men nu? "Vi som äter LCHF får inga infektionssjukdomar". Verkligen? Inga? Fantastiskt. Det borde ju rimligen forskas på det, det låter ju anmärkningsvärt och intressant. Att inte staten bara går in och kollar upp det här, för tänk vilka enorma samhällsvinster det skulle bli om vi inte hade sjukskrivningar p.g.a. infektionssjukdomar, eller VAB-dagar för infekterade förskole- och skolbarn.. Och tänk så mycket mänskligt lidande och oro vi skulle kunna utradera om detta stämde.

Missförstå mig inte, jag tror att immunförsvaret påverkas mycket av vad vi äter, och det är inte omöjligt att fettdoktorn har rätt, och hon har säkert upplevt det så här. Men faktum kvarstår, hon kan inte backa upp sina påståenden vetenskapligt och då ska hon också vara jäkligt försiktig i sina uttalanden som läkare. Jag förstår att hon inte får fortsätta som vikarie, faktiskt. Skippa mammografi och cellprovstagning? Eh? Är det ditt råd till kvinnor som börjat äta "rätt"?

Jag tycker det är lustigt det där med övertygelse som får människor att tappa förmågan att lägga band på sig. Jag är själv övertygad om korrektheten i många saker, jag har både en politisk övertygelse, en religiös tro och en syn på personlig utveckling och mänsklig psykologi, som jag är fullt medveten om att inte alla delar. De borde göra det, för jag har ju förstås rätt. ;) Men jag är också ödmjuk nog att inse att alla inte har samma grundläggande värderingar, samma känsla av tro och tillförsikt, samma erfarenheter eller ens samma förståelse. Jag kan predika kring det jag är övertygad om när jag blir tillfrågad eller blir engagerad i en diskussion, men jag kan också nöja mig med att få fram mina åsikter och värderingar på ett förståeligt sätt, och sen hänger jag inte upp mig så mycket på om den andra personen blir övertygad om att jag har rätt. Jag tror att det ändå kommer att visa sig i slutänden att jag hade det, och då, om inte förr, får jag det erkännandet. Och om det mot förmodan visar sig att jag hade fel, då får jag lyfta på hatten för den som hade rätt och erkänna mitt misstag. Det är härligt för fettdoktorn att hon är säker på sin sak, men i hennes yrke krävs det mer än så. Hon har ett enormt ansvar.

För mig är det inget hotfullt i att läsa Jehovas vittnens tidskrift Vakna! (vilket jag gjorde igår), för jag litar på att jag kan granska informationen kritiskt och att jag vet vilka mina värderingar och min tro är, tillräckligt väl för att inte luras in i något jag inte tror på. Jag är ingen sökare, jag är ingen sektmänniska, jag är för rationell för det, tror jag. Att kunna ge sig hän och fullkomligt uppslukas av en och endast en förklaringsmodell är säkert både positivt och negativt, men jag är helt enkelt inte en sån människa. Och jag har svårt att respektera folk som chansar när det kommer till liv och död.

Om ledigheten

Det går i ett här, hinner inte med. Det är mycket med utbildningen som jag skulle vilja hinna med nu, både läsa böcker och skriva ner instruktioner, tankar, och så vidare. Men när sonen är lämnad på skolan är klockan nästan halv nio, och då vaknar bebis. Han får mat och ren blöja och kläder, och sen gosar vi lite, och sen leker han själv en stund. Då brukar jag kolla mailen, bloggkommentarer, facebook och sånt, och ibland finns det saker där som har med utbildningen att göra, ibland är det mail från kompisar som behöver tas tag i, saker måste kollas upp och mail besvaras. Oftast kommer minst en kompis, ofta flera samtidigt, med lite trevligt småprat på msn, ibland är det bara just småprat om vädret och dagens planer, ibland är det saker de verkligen behöver få ur sig och prata om, och då vill jag finnas där för dem. Det går minst en timme till detta, ofta mer, jag blir avbruten i varje tanke och steg av nya kontakter. Och jag vill ha de här kontakterna, jag jobbar inte nu och träffar inga arbetskamrater. Jag mår inte bra av att känna mig isolerad.

Sen måste jag äta något, och bebis börjar bli förmiddagstrött. Så jag kastar i mig mat, får i bebis något och sitter med honom i famnen tills han somnar. Då är klockan kanske halv elva. Ofta har jag lunch, fika eller mammaträff på dagen, och det börjar bli hög tid att göra sig i ordning för det. Jag fixar till mig, packar skötväskan och plockar med mig bebis ut. När jag kommer hem igen är klockan oftast runt 14 och maken sitter och jobbar. Vi pratar lite, jag leker en stund med bebis eller plockar eller sätter mig vid datorn, för snart ska sonen hämtas, så det känns liksom inte lönt att börja med nya projekt. Hämtar sonen vid 15 och när han kommer hem är han som en virvelvind, ska leka med lillebror, som vid det här laget är rejält trött igen, och börjar fråga om kakor, om han får gå till en kompis, och tre miljoner andra frågor. När han landat lite och bebis eventuellt har somnat kan jag kanske sortera lite tvätt eller tömma diskmaskinen. Bebis måste förmodligen sövas om med jämna mellanrum, då han är ett halvår nu och har svårt med alla intryck. Han är lite som en vallhund också, ska ha koll på allt och alla och blir jätteledsen om någon går. När bebis väl har vaknat behöver han äta igen och sen kan han och sonen leka en stund, men då går det inte att läsa, skriva eller göra något som kräver koncentration, för jag måste hela tiden hålla koll på dem så att inte bebis skadar sig i storebrors lek, eller får tag på några av hans leksaker som inte är bebislämpliga, osv. Dessutom pratar sonen heeeela tiden och jag kan inte gå undan och läsa. Sen börjar det bli dags att åka och handla och/eller förbereda middagen. Det tar sin lilla tid, särskilt som man blir avbruten hela tiden av bebis som gärna vill vara i famnen. När maten är klar och alla har ätit vill bebis också ha mat och plötsligt är klockan 19-19:30-20. Då har vi en liten stunds familjetid, alla är i vardagsrummet och ibland är TV:n på. Vid 21 ska sonen vara i säng, och innan dess ska han ha fått på sig pyjamas, borstat tänderna, legat och gosat eller fått höra godnattsaga, samt kissat och värmt riskudden som han vill ha i sängen. Och alla som känner en sexåring vet att de inte är så snabba med sina förberedelser. Mycket annat pockar ju på uppmärksamheten.

Sen sitter någon av oss med trött bebis och så försöker vi prata med varandra en stund utan att bli avbrutna av sonens "vem sa det?", "varför gjorde han så?", "vad betyder det ordet?", "varför sa mamma/pappa så?", "idag i skolan...", osv. När bebis somnat för kvällen vid 22 är jag antingen slut eller vill titta på någon serie med maken, eller måste hänga tvätten jag slängde in på eftermiddagen, eller.. ja. Sen däckar jag med boken i handen och har hunnit läsa två sidor.

Observera att detta är en beskrivning, inte ett klagomål eller ett problem. Jag konstaterar att det är mycket nu och att tiden går fort när man har roligt. Jag vill inte byta bort någon del, så då får jag ha det så här ett tag. Jag ska dock skriva ett schema och planera in de saker som idag ger mig dåligt samvete för att jag inte hinner med, då blir det nog mer strukturerat.

Jag hade lite att berätta om mitt läkarbesök igår också, men jag gör det senare, det är inte akut. Idag ska jag luncha med M på jobbet och handla present till mamma. Ikväll ska jag fixa naglarna, och eventuellt hinner jag titta till Sanna, som gått och blivit sjuk. Och så måste jag verkligen tvätta. Min nya hobby..

Om bebisframsteg

Ikväll reste sig bebis upp mot soffbordet, utan hjälp. Jag höll en hand i sidan på honom, för det såg lite ostadigt ut åt höger, men han ramlade inte och han behövde inte någon annan styrka än sin egen. Där stod han sen nöjd och bankade på bordet, så nu blir det till att hålla soffbordet rensat på prylar vi inte vill att bebis ska leka med. Han sitter stadigt nu, ålkryper och skrattar sig halvt fördärvad när vi leker tittut. Han är väldigt medveten om att vi är andra människor, som kan gå ifrån honom. Det är en mycket olycklig bebis vi får när vi lämnar honom ensam på madrassen i vardagsrummet. Han kommer efter oss, högljutt klagande. Han är 6½ månad nu och världens ljuvligaste, gladaste bebis med sina tre små risgryn till tänder i munnen, två i nederkäken och en i överkäken.

Jag stack iväg vid 18-tiden till Kvantum i grannkommunen och handlade mat. Kom hem, fick hamburgare till middag och satt sedan i en lång telefonsession med en vän som generöst nog ställt upp och låtit mig testa terapitekniker på henne.

Nu kanske bebis har somnat för andra gången, då kan nog jag och maken se Californication, och sen måste jag sova. Måste.

Om utbildningshelg

Helgen har varit ansträngande, utbildningen kräver mycket av mig och sömn har det blivit sparsamt med. Åkte upp i fredags med tåget vid 19:30, och var framme i Sthlm vid 1. Satt och halvslumrade på först varmt och kvavt, sedan iskallt tåg, och lyssnade på musik och lät tankarna komma och gå utan att avbryta dem med att läsa eller lösa sudoku. Kom i säng hemma hos L&E vid kvart i två eller nåt, och hade ställt klockan på tjugo över sju. Åt lunch med min lärare på lördagen, det var ett mycket givande samtal, lite av en ögonöppnare, kan man väl säga. Efter kursdagens slut åkte jag hem till L&E och åt en snabb middag och stack sedan ner till söder och kollade fotboll med några vänner, över tre glas vitt. Jag blev så att säga aspackad på de tre, rätt små, glasen. Sorgligt. L kom också ner, efter matchen eftersom han vägrar titta på när andra män motionerar.. Vi fick skjuts av kompis C hem, så det blev lite tidigare i säng än vad jag hade befarat. Hade ett underbart, fnissigt, lyckligt telefonsamtal med Anna där också mitt i natten.

På söndagen började vi redan nio och jag skulle duscha innan jag gick till pendeltåget, så det blev en tidig morgon igen. Efter en riktigt tuff kursdag åkte jag in till centralen och tog en timmes fika med Nini. Underbara, fina. Så himla kul att träffa henne igen. En sån människa som jag bara klickat med från första början, känns det som, som är varm och välkomnande och otroligt skärpt och rolig och intressant. Och snygg dårå. Sen hem till L&E, middag, TV, packning och sen begav jag mig till centralen igen för att ta nattåget hem. Jag sov oroligt och ryckigt, vaknade till hela tiden och kände det som om jag sovit i max en timme när tåget stannade i Lund vid halv sex-tiden i morse. När jag väl kom hem lade jag mig på soffan i en timme och sov lite till. Lämnade sonen i skolan, kom hem och sov en kortis till innan bebis vaknade. Idag på förmiddagen var vi på banken och band om ett lån som går ut denna veckan, och vi fick ännu lägre ränta nu på detta treåriga än vad vi haft hittills, och då har vi haft bra räntor hela tiden. Känns bra.

Vi snabbhandlade och sen satt vi här hemma och pratade lite innan maken stack till jobbet i eftermiddags. Bebis har fått sin tredje tand och har haft feber idag, han har legat nästan oupphörligen på mig och sovit och svettats. Han fick en alvedon tidigare ikväll, så nu har han varit vaken och halvnöjd en lång stund. Jag kunde i alla fall göra pannkakor till mig och sonen.

Nu ska bebis få ren blöja, det luktar som om dagens fjärde bajsblöja är ett faktum... Sen ska han, om Gud vill, sova och jag ska duscha och lägga mig med en bok en stund innan jag stänger mina gröna.

Sonen sa för övrigt efter godnattsagan:

-Undrar hur jag kunde få en så smart mamma och en så knasig pappa.
-Men pappa är också ganska smart, sa jag.
-Jaaa.. Men ingen slår dig.

Om veckouppdateringen

Jaha, nej men om man skulle ta och krysta fram ett inlägg dårå. Har alltså inte bloggat sen i måndags. Och inga särskilt intressanta tankar har jag haft sen dess heller. Jo, jag fattar att ni tycker det är tråkigt, men tänk på MIG då?! Jag måste leva med mitt tråkiga och ointressanta huvud, ni kan ju liksom fortsätta till något intressantare..

Middagen hos Sanna i måndags var så löjligt god, vi var alla uppe och tog om flera gånger. Vi pratade såklart en massa också, och jag fick chansen att göra lite läxa med Sannas hjälp. Tack gumman. :) Sen åkte vi in till stan (ja, jag körde förstås, så de andra två kunde dela en flaska vin. Jag är en god människa.) och såg Bruce Willis i Surrogates. Helt ok film. Tack flickorna för en kanonkväll! För övrigt så ringde aldrig reumatologen i måndags.

I tisdags skulle jag luncha med Mija vid 11:30, men eftersom jag något desperat ringde reumatologen och undrade vad som hänt med min telefontid dagen innan så fick jag en tid hos jourläkare kl. 11. Hade med bebis dit, eftersom jag skulle direkt till Mija sen, och blev först undersökt och lämnade blodprov, fick sen vänta i nästan 2 timmar i väntrummet med vaken och aningens övertrött bebis (kunde dock fördriva tiden med att mata bebis, läsa Mama och prata med en farbror som bebis hade tokflörtat med). Var ute och lade på mer pengar i parkeringsautomaten också, där jag stod på en handikapplats helt utan tillstånd. Utanför den typen av mottagning finns såklart bara handikapplatser, och parkeringsgaraget var fullt. Jag fick till sist ett nytt recept på kortison, order om att ta tredubbla dosen under en vecka, sen dubbla en vecka, och till sist den dos jag står på nu, och så ska jag bli inbokad på en telefontid med min ordinarie läkare. Han som inte ringde i måndags. Men inte för att han gjort fel, utan för att sköterskan som gav mig tiden visst skippade den lilla detaljen att faktiskt BOKA tiden. I alla fall så ska jag och min läkare diskutera en ny behandling, och den läkaren jag träffade skulle skicka en remiss på benmassemätning. Så, två bortslösade timmar och 300 kronor senare kunde jag åka och tanka och sen köra till Mija. Vi fikade/lunchade en stund, pratade, matade bebis, bytte på bebis, beundrade hennes mage, klappade på hennes mage, lockade lite på lilla Alva som dock ligger kvar därinne och plaskar, och sen var det dags att åka hem. Jag var tvungen att sticka och handla lite mat på kvällen, vi skulle ha pannkakor till middag och dagen efter skulle jag ha mammorna här på lunch. Jag var totalt slut på kvällen efter allt väntande och all ovisshet och efter att ha haft förkyld, varm och trött bebis klättrande (jo, han klättrar!) på mig hela dagen. Men innan jag kunde gå och sova var jag tvungen att sänka bebisens sängbotten, för när jag kom in i sovrummet på morgonen stod han upp i spjälsängen..

På onsdagen lämnade jag sonen i skolan och sen satte jag igång med dukning, äppelpaj, sopslängning och sminkning. Vid 11 kom fem mammor med bebisar och då åt vi baguetter med olika pålägg och sen äppelpaj med vaniljvisp. Maken åkte och jobbade innan sonen kom hem från skolan, jag ägnade eftermiddagen åt att se serier och gosa med bebis. Innan maken kom hem vid midnatt hade jag röjt av i köket och lagt barnen, båda somnade lugnt och snällt. Bebis sov sen hela natten utan avbrott, 22-6:30. Första gången!

Igår fyllde mamma 60 och jag åkte dit för att hjälpa till med disk och mat och annat. Maten var jättegod och det var trevligt att prata med mammas kompisar och att träffa min morbror, det var länge sen. Han är 81 år men väldigt pigg, det var kul att se. På vägen upp till mamma var jag inne i stan och hälsade på som hastigast på jobbet, köpte ut mitt kortison på apoteket, och sen var jag en sväng inom min syster och lämnade av en kasse mammakläder. På vägen hem från mamma, vid 20-tiden, handlade jag på Kvantum och svängde inom Sanna och hämtade strumpbyxor som hon köpt till mig, snygga mörkbruna med mönster, lite tjockare. (Tack gumman!) När jag kom hem satte jag in medhavd och köpt mat i kylen, packade upp lite smågrejer, gjorde en flaska till bebis, sa godnatt till sonen, plockade ihop tvätt från hela huset, sorterade den och slängde in en maskin. Jag somnade rätt snabbt sen..

Idag är planen att tvätta klart, packa väskan, hjälpa maken med lite städning inför helgen och sen sätta mig på tåget upp till Stockholm, det är utbildning i helgen. Maken och barnen ska få sällskap av farfar och faster, så vi måste väl åka och handla lite mat också.

Och just det ja. I november ska jag åka till Rom. Igen. Mitra har köpt biljett till mig. :D Det går bra att skriva hur avundsjuka ni är i kommentarsfältet. Nu äta. Tata.

Om att blogga om en dag

Igår hade jag internetfri dag. Inte bestämt i förväg, det bara blev så. Har insett hur sjukt mycket tid datorn tar, hur lätt det är att bara läsa några bloggar till, bara kolla på aftonbladet om det hänt nåt särskilt, bara kolla facebook lite och bara kolla bloggkommentarer lite, och bara blogga om det och detta och bara kolla vilka nya serier som kommit, och bara..

Igår var vi först i kyrkan på förmiddagen och hämtade bebis glasängel tillsammans med alla andra barn som döpts under året, och sen bjöds det på lunch i församlingshemmet. När vi kom hem, med en extra sexåring - sonens klasskompis, fick maken ta hand om barn och jag började röja. Bytte lakan i vår säng och i spjälsängen. Ska försöka hinna med sonens idag. Tvättade tre maskiner tvätt, vek fyra maskiner tvätt, städade köket och strök tabletter och la de smutsiga löparna i tvätten. Handlade mat, åt hamburgare. Röjde lite i sovrummet och på soffbordet, tvättade barn och somnade ifrån en bok.

Har massor av städning kvar, men har också en förkyld och gnällig bebis som varken vill äta eller sova. Just nu sover han med sin pappa, så jag ska försöka stoppa i mig dagens första mål (kl. 13, sunt) och sen kanske städa badrummet och sortera smutstvätt (jo, för igår tvättade jag bara tre maskiner lakan och handdukar..) och vika torr tvätt. Reumatologen ska ringa idag, då ska jag gnälla om armbågar, knän och axlar och om hur illa det är när 5mg inte räcker efter 14 månaders medicinering.

Ikväll ska jag till Sanna tillsammans med Krusmynta och äta middag, sen blir det bio i stan. Sonen är hemma, studiedag i skolan. Usch. Jag är trött, men vet inte riktigt varför.

Om idioti

Wow. Jon åkte ur Idol, medan Camilla a.k.a. världens dummaste blondin, är kvar. People never cease to amaze me.

Om ketchupeffekt

Jag är tråkig. Jättetråkig.

Men igår var jag i alla fall på mammalunch, och vi var alla sex mammorna i gänget där, för första gången på jättelänge. Så mysigt! På kvällen lagade jag någon sorts fiskgryta, för jag hittade ett paket fryst fisk som jag hade glömt bort, nån vit, kanske pollock? I alla fall kokte jag den i vatten med fiskbuljongtärning och morotsslantar, sen hällde jag av vattnet. Under tiden stod potatis och ägg på kokning, dock i två olika kastruller. Jag hällde grädde och en skvätt mjölk över fisken och morötterna, kryddade med salt och vitpeppar, hällde i citronsaft och fiskfond och hackat kokt ägg. Mycket gott, och sonen åt massor av fisk.

Idag har jag och bebis varit ute hos Å med 4 barn och fikat och pratat bort en stund. Äntligen, vi har pratat om att försöka träffas i en månad nu. Körde därifrån för att hämta sonen i skolan, sen en snabbis till affären för att köpa ersättning till bebis och lördagsgodis till mig och sonen. Kvällens planer är att äta rester från igår, fixa med lite tvätt och se Idol.

Imorgon kommer maken hem, så jag och barnen ska in till stan och köpa present till J, som fyllde 25 igår och ska ha fest imorgon, och sen hämta upp maken. Vi hinner väl i princip bara hem för att byta om innan vi ska till J&N. På söndag är det familjegudstjänst med änglahämtning för de som döpt sina barn här i kyrkan under året. Alla barnen som döps får en liten glasängel som hängs upp i en gren i ett fönster inne i kyrkan, och sen har man en gudstjänst där familjerna får hämta sin glasängel och ta den med hem. På måndag är det bio och middag med några fantastiskt fina flickor, på tisdag lunch med fina, tjocka Mija (om inte Alva redan tittat ut då..), på torsdag ska jag till mamma och hjälpa henne med det praktiska kring hennes fest och på fredag åker jag till Stockholm. Känns fullt upp, va?

Idag funderar jag lite på varför det kör en polisbil här förbi för jämnan, långsammare än de tillåtna 30 km/h, på alla konstiga tider på dygnet. Idag när jag körde iväg stod de still i änden av vår lugna, tysta lilla villagata. L föreslog att jag skulle stanna och bjuda in dem på kaffe nästa gång. Ja, varför inte? Bara jag har munkar hemma, right? ;)

Om aktivitet

Uppdatering ang. dansen. Tack för era tankar! Jag kollade om man kunde få tillbaka pengarna, och det kunde man, så jag avanmälde honom. Det är säkert opedagogiskt och curling av mig att bara låta honom slippa undan, men å andra sidan var dansen min idé eftersom han gillar att hoppa och dansa här hemma, och inget han har bett om att få börja på själv. Och så kul är det inte att köra in till stan på kvällen och vänta på att han gör färdigt nåt han inte ens tycker är roligt. Det som gör mig så less är att han inte gillar någonting som andra barn i hans ålder gillar, även om han faktiskt gått på knattefotbollen utan att klaga, trots att det verkligen inte är hans grej. Han är inte särskilt motorisk av sig och koncentrerar sig mer på att prata med de andra barnen, om för aktiviteten ovidkommande saker, och kolla på vad de pysslar med än på uppgiften han fått (som t.ex. när han och en annan kille sitter inne i fotbollsmålet och pratar med ryggarna mot planen, istället för att faktiskt utföra målvaktssysslan..). Det måste ju finnas någon aktivitet som passar honom, men jag vet inte vad det kan vara. Kom gärna med tips på vad en intellektuell och lite egen och brådmogen 6-årig kille kan tycka är kul.

Vi funderar på att börja med pistolskytte, jag och maken. Flera av våra vänner här i byn skjuter, och det var ju riktigt kul när jag gjorde det med arbetskamraterna i vintras. Får 6-7-åringar skjuta nånting? Luftgevär? Undrar om han inte skulle tycka det vore kul? Och nej, han måste förstås inte ha en fritidsaktivitet, men vi känner att han skulle behöva hitta något han är bra på eller snarare känner att han vill kämpa för att bli bra på.

Varför är det så svårt att vara förälder?

Om less

Går för närvarande på föräldrapenning. Vänder på varenda krona och har ekonomiångest. Betalar 595:- för sonens dans, eftersom han tycker det är så roligt att dansa. Han blir väldigt exalterad och ser mycket fram emot dansen. Första gången var i torsdags. Idag säger jag "imorgon är det dansen". Sonen säger "jag vet inte om jag vill gå. Det var mittemellanroligt."

Jag ger fan upp. Fattar inte vad jag tänkte, det här var ju det mest uppenbara händelseförloppet.

Om bloggandet

Jag är så dålig på att blogga nuförtiden. Förmodligen för att mitt liv är ganska händelselöst för tillfället, och för att många av de tankar om personlig utveckling och utbildning och annat som snurrar i huvudet hamnar på andra bloggen nu. De korta vardagsbetraktelserna eller planerna hamnar på facebook.

Sen har jag tröttnat lite på den här bloggen också. Tycker den har gått i stå, jag skriver bara samma saker hela tiden, och så känner jag mig osäker på ett par av mina läsare, och då är det inte så lockande att skriva något väldigt personligt. Vi får se hur den utvecklas. Kanske låser jag den och skriver bara för mina vänner, men samtidigt skulle det vara så trist att tappa möjligheten att få nya vänner genom bloggen, vilket jag ju faktiskt har fått tidigare. T.ex. Ann, Nini och MsNoob, som jag egentligen inte direkt känner som nära vänner, har ju dykt upp här och börjat läsa och kommentera av olika anledningar, vilket lett till en något mer personlig kontakt. Den chansen vill jag inte missa i framtiden. Det är en balansgång det där. Ska ett fåtal knäppskallar få sabba hela glädjen med bloggandet och kontakten med läsarna och alla fina kommentarer från helt okända människor som jag känner att jag tycker om direkt? Det är mest det att jag inte vill ha negativ, elak energi in i mitt liv, även om den egentligen är enkel att styra om. Det är säkert kräftan i mig som vill stänga till och skydda. Men vi kan inte utvecklas om vi inte går utanför vår trygghetszon..

Om klädd och skodd

Jag har världens bästa mamma. Hon ringde för en stund sen och berättade att hon köpt en vinterjacka till sonen nu, men att hon inte hittade några bra termobyxor. Jaha, tack? :) Jag har tio procent på H&M t.o.m. idag (skrik om ni vill ha koden och beställa ikväll) så jag beställde ett par svarta termobyxor till sonen och ett 3-pack bodies till bebis, så nu är sonen rustad för vintern.

Bra är att lillebror har mängder av kläder för varje säsong. Så, ingen stresshopping i vinter..

Om smärtupplevelsen

Jag sitter i soffan. Just då mår jag helt ok. Men så gnäller bebis från sin lekmadrass på golvet och vill att jag ska komma dit. Jag reser mig och grimaserar, för knäna gör ont när jag rätar ut benen och lägger tyngd på dem. Jag sätter mig lite klumpigt och med en duns på golvet för att leka med honom. Det är enklast och minst smärtsamt att bara släppa efter den sista biten och inte försöka sätta sig smidigt och graciöst, för på det viset slipper man de sista sekunderna av skärande smärta när tyngden kommer på böjda knän. Korsryggen värker av att sitta lätt framåtlutad och hålla i nästan 10 kg bebis som vill stå upp men inte kan själv. Så jag lägger mig ner på sidan en stund, och tänker vila huvudet i handen. Men först måste jag böja några gånger på armbågen, försiktigt, eftersom den är inflammerad och gärna "hänger upp sig", så att det liksom tar ett smärtsamt tvärstopp mitt i rörelsen. När jag och bebis lekt en stund och han verkar nöjd med att greja med sina saker tänker jag resa mig från madrassen. Jag kommer med ett litet stön upp i sittande läge, eftersom armbågar och handleder inte är så samarbetsvilliga när man lutar kroppen på dem, sen antingen på knä eller på huk, och där kommer eldprovet. Kraaaaas säger mina knän när jag reser mig upp och rätar ut dem från helt böjda, med hela kroppstyngden på dem. Det är ett sånt ljud som får andra människor som hör det att rygga tillbaka med ett äcklat ansiktsuttryck. Ja. Det är så min kropp låter och fungerar. Jag måste leva med det. Och det gör jag.

Folk frågar lite sådär slentrianmässigt hur jag mår eller om det är bättre i lederna. Jag orkar aldrig ta den långa versionen, så jag säger att jag har lite ont och går sen in på nåt annat ämne. Men nu vet ni i alla fall att det är ungefär så här jag mår innan mitt kortison börjat verka.

Annars då?

Om trött lördag

Dagen började dåligt. Bebis blev väckt av storebror en halvtimme innan klockan skulle ringa. Vi hittade inte sonens fotbollsstrumpor trots att vi (läs: jag) letade igenom hela huset. Precis när vi skulle gå till fotbollsträningen hittade jag dem på en krok i hallen, bakom en munkjacka. Såklart. Varför lägga dem i tvätten när man använt dem, liksom.. På fotbollsplanen fick jag då hjälpa sonen att byta till fotbollsstrumporna och fotbollsskorna, och givetvis var vi sena dit redan. Jag lämnar bebis halvsittande i liggvagnen, och precis när jag är klar med sonens skor och vänder mig om ramlar bebis ur vagnen och ner på gräset. Jag blev givetvis livrädd och orolig för att han skulle ha skadat sig, men det är även otroligt pinsamt att ha så dåligt omdöme och vara så klantig att man utsätter sina barn för en sån risk. Jag tänkte när jag lät honom sitta upp att jag kanske borde lägga honom ner, för säkerhets skull, men han var ju så lugn då och satt och tittade på alla människorna, och jag var stressad och ville inte lägga tid på att greja med honom och kanske riskera att han började skrika mitt i alltihop. Så oerhört jävla korkat. Jaja, jag lärde mig i alla fall något och det verkar ha gått bra med bebis. Han ålar runt i cirklar, men det kan ju vara en tillfällighet.. ;)

Under eftermiddagen har jag, förutom tittat på Gossip Girl, vikt tre maskiner torr tvätt, satt igång en maskin till, rensat ut massor av för små kläder ur sonens garderob, handlat middag och lagt en beställning på H&M på lite byxor och tröjor till sonen. Farmor ska säkert till Ullared snart, men då behöver hon i alla fall inte köpa en hel höstgarderob till honom.. Det kanske är nog med att vi kommer att be henne köpa jacka och termobyxor, om inte min mamma hinner före.

Nu dammsuger maken och jag ska gå och hänga tvätt och slänga i ännu en maskin. Jag blev så trött på tvätt efter maratonvikningen förra veckan att jag bara inte orkat tvätta på evigheter. Lite jobbigt när man upptäcker på morgonen att sonen inte har några rena byxor att ha på sig i skolan. Ikväll blir det stekt rostbiff och potatiskroketter till middag och efter att barnen lagt sig skulle det vara trevligt med en film. Dessutom har jag choklad. Bara en sån sak.

Om ankbesatthet

Alltså, om jag hör eller ser orden "Anna Anka" en jävla gång till så kommer nån att få en smäll. Varför är folk så intresserade? Varför blir folk så provocerade? Varför tycker folk att hon är så fascinerande? Hon är dryg och låter korkad och ser ärligt talat minst 15 år äldre ut än vad hon är. Nej, vi är inte avundsjuka på Anna Anka. Inte heller på Kalle Anka eller Joakim von Anka, för allihop är påhittade figurer, inte på riktigt.

Är det verkligen sån otrolig nyhetstorka så att hon måste synas överallt? Vi som inte bryr oss tycker att det är lite trist att det inte finns något att läsa eller titta på där man slipper stöta på skiten.